Enträpenör

-.... och barnfamiljer, sa radion. Det var budgetdebatt i riksdagen.

-Guschelov, trodde nästan dom glömt mej, sa Fors, la in en av de lägre av de tolv växlarna på Scanian, släppte förbi en ilsken Golf och ökade ljudet lite på radion,

-Den djäkla momsen är väl inte så mycket att bråka om, muttrade Fors, men blir det dyrare bränsle, då blir det väl nya diskussioner med Vedfrakt vad en ska ha betalt.

Riksdagsdebatt pågick i radion. Enligt gossarna i riksdagen bestod Sveriges befolkning av kapitalister, nolltaxerare, löntagare, pensionärer och barnfamiljer.

Fors, på väg till ortens sågverk med ett lass timmer, försökte placera sej i rätt befolkningsgrupp.

Kapitalist?

Han ägde ju bilen.

Nåja, banken hade väl det mesta.

Nolltaxerare?

Nix. Förra året hade gått ganska bra och trots avskrivningar och världens alla avdrag hade det faktiskt blivit en hel del över till stat och kommun.

Alltså tillhörde han inte "de onda".

Men var bland de goda skulle han placera sej??

Löntagare?

Inte riktigt men bra nära. Jobbare kunde han gå med på. Det hade varit ett djäkla jobb de här åren sen han slutade som vanlig chaufför åt Vedfrakt, för att istället bli "egen". Med borgen från Vedfrakt för den halvslitna bilen som han köpt av dem.

Sen dess hade han varit entreprenör. På gott och ont.

Hundjobb ibland och knackigt med pengar när man hade otur, fastnade eller körde sönder. Men som sagt ganska bra ifjol.

Året?

Tja, ganska ... om det inte varit för de evinnerliga diskussionerna med Vedfrakt. Deras borgen var en tumme i hans öga,

- . . . istället borde nyttig mat momsbefrias, sa den riksdageliga radion.

Pensionär?

En bra bit dit.

Barnfamilj, då?

Fors suckade lättat. Ungar hade han. Tre stycken. Han hade funnit sin grupp bland de goda. Som det skulle bli synd om. Åtminstone om man fick tro herrar politiker.

Han skulle lida orättfärdigt medan kapitalisterna skulle sko sej.

Inte utan att det kändes lite skönt. Det orättfärdiga lidandet är ju fint. Kan faktiskt ge en viss tillfredsställelse.

... för de som inte avverkar, sa en grälsjuk radio.

-Ström, tänkte Fors. Den jäkeln skulle nog kunna ta ett par träd till.

Å andra sidan hade ju både bolaget och verket gjort sitt för att ta ner gammelskogen. Gammelskog å gammelskog, förresten.

För tillfället höll dom väl på med den lite medelålders skogen.

Bolaget och verket hade nog gjort sin plikt för både tio och femton är framåt.

-Det jämnar ut sej i längden, muttrade Fors samtidigt som framhjulet nästan försvann i en grop, modell större.

-När Ström går ur tiden och nån annan köper gården, då ryker nog gammelskogen där också. Utan övertalning.

För när amorteringarna förfaller - då faller gammelskogen.

Om man inte är entreprenör förståss. När hans amorteringar förföll - körde han tills han själv föll.

I säng.

Liftare i hytten var Lundström

Tillbaka