Ave Silvatica

-Hur i he ... la friden ska vi få det här att gå ihop, suckade kamrern. Allting går upp. Lönerna. Bilersättningarna. Bensinen. Verktygen. Allt. Allt. Allt.

Utom anslagen. Dom går ner.

Vi kommer att göra konkurs.

-Det går väl inte, sa konsulenten. Vi har ju blivit statliga. Inte kan staten gå i konkurs, heller.

-Hur fa ... derullan ska vi göra då, då? Låna? sa kamrern med aggressivt uppgiven röst.

Jag ska säga dej att sen vi fick den här nya skogsvårdslagen har kostnaderna för advokat- och juristhjälp ökat med 2398 %. Samtidigt har vi lagt ner 2,3 miljoner på personalutbildning i laguttolkning och tillämpning.

Så kan det ju inte fortsätta!

-Åkej, åkej, sa konsulenten. Jag förstår problemet. För krånglig handläggning. För stora utgifter. Och för små inkomster. Något måste alltså göras, eller hur?

-Men vaförnåge? suckade kamrern.

-Jo, sa konsulenten, I know, I know. I have a dream.

-Sluta jönsa, muttrade kamrern, prata svenska istället.

-Jo, sa konsulenten, lagen är för krånglig. Åkej, skriv om den. Ersätt hela klabbet med en generalklausul.

-Generalklausul? sa kamrern.

-Just det, sa konsulenten, å sen sa ersätter du alla dina jurister med centralt placerade uttolkare av generalklausulen. Ett slags skogsvårdsmullor helt enkelt.

-Mullor, sa kamrern.

-Precis, sa konsulenten, å så en ayatollah naturligtvis. Dom bestämmer vad som är rätt och riktigt. Där sparar du in 2,3 miljoner i personalutbildning.

-Det var utgifterna det, sa kamrern, men inkomsterna då?

-Jo seru, det fixar vi genom avlatsbrev. Vi trycker helt enkelt upp avlatsbrev i olika valörer, från tusen spänn upp till tvåhundratusen. Avlatsbreven säljer vi sen till skogsägarna, som kan använda dem som betalning för sina synder i skogsvården.

Vad som är synd, det bestämmer ju våra skogsvårdsmullor. Har vi ont om pengar så får dom helt enkelt se till att det syndas mera.

-Om skogsägarna inte ställer upp på det då, sa kamrern.

-Då sörru, sa konsulenten, vi organiserar miljögardister, som vi skickar på dom i den heliga skogsvårdens namn.

-Du, sa kamrern beundrande. Va fåru allt ifrån?

-Det bara kom över mej, sa konsulenten, som en ingivelse från ovan.

-Fred.

T. von Tratt, konsulentkonsult

Tillbaka