Ett träd som planterar en huvudstad! Det låter lite konstigt. Men det är faktiskt sant. Bokstavligt! I alla fall när det gäller Addis Ababa i Etiopien.

De gamla kejsarna i Etiopiens högland hade stora hov. Med hoven följde köpmän och vanligt folk, men framför allt soldater. Kejsarmakten i Etiopien vilade på en stark krigsmakt.

Alla dessa människor gjorde av med en massa varor, kläder, mat och bränsle. Framför allt det sista. För det är kallt på högslätten 2.400 m över havet där Addis ligger. Även om det nu råkar vara i Afrika.

Nattfroster är vanligt förekommande under vintern. Bostäderna har ingen rockwoolisolering utan består för vanligt folk av enkla hyddor av eukalyptuspålar med ett flätverk av tunnare eukalyptusvidjor mellan. På detta smetar man ett lager av den röda leran. Enkelt, billigt, men inte speciellt varmt.

Det träd som ”planterade” Addis Ababa, var alltså eukalyptus! Underträdet från Nya Zeeland och Australien, som började planteras så tidigt som 1885 i Addis Abeba, när dåvarande Abessinien regerades av kejsare Menelik. Han, hans hov och armé, hade som fädren, flyttat från plats till plats när bränsle och livsmedel började ta slut.

Så hade man kanske hållit på ända tills i dag - den nomadiska traditionen i Östafrika är flertusenårig ‑ om inte kejsaren hade insett nackdelarna att ständigt vara på rörlig fot och gett order om att stora eukalyptusplanteringar skulle anläggas för att försörja Addis Abeba med bränsle och byggnadsmaterial.

Den ordern skapade något remarkabelt nytt! Samtidigt visar det på ett frapperande sätt visade skogens (energins, bränslets) framträdande roll även i ett, efter våra mått, enkelt organiserat samhälle.

Utan eukalyptusplanteringarna skulle huvudstaden i Etiopien antagligen ha legat mycket längre åt sydväst där det fanns djupa naturskogar. Samtidigt skulle man ha ödelagt väldiga skogsarealer för att ”föda” huvudstaden med virke och bränsle – energi och byggmaterial.

Nu har man - trots en ödeläggande exploatering av landsbygdsbefolkning och småsågverk - i alla fall kvar en del skog. Av detta har man avsatt skogsreservat, på vilka man ska producera virke.

Addis Abebas vandring stoppades alltså av eukalyptusen. Staden fick tillfälle att växa. Mer permanenta hus byggdes. Kejsaren kunde bygga sig ett passande palats och samhällslivet utvecklades till en samlingspunkt för panafrikanska aktiviteter. Vilket tyvärr även innefattat ett antal krig. Mot Italien, Somalia och nu senast Eritrea.

Eukalyptusplanteringarna omger staden. Staden som ligger som en ö i ett blågrönt hav. Eukalyptusens blågröna färg. Färgen som ger staden sin prägel. Man ser den från luften när man kommer med flyg.

Allt är ju ekonomi, sägs det. Men även om man skulle räkna i kameler i stället för kronor eller dollar så bestäms odlingsmönstret för eukalyptusen i Addis Abeba av ekonomiska faktorer.

Eukalyptusens betydelse för Etiopiens ekonomi är enorm. För hundratusentals småbönder som odlar den innebär den deras bästa möjlighet att få reda pengar i näven. Dess ekonomiska betydelse för Addis Abeba kan om inte annat ses i det faktum att eukalyptusen har trängt ut praktiskt taget all annan odling i närheten av Addis.

Normalt brukar man närmast en stad finna grönsaksodlingar, fruktodlingar och sädesodlingar - först sedan brukar skogen kunna konkurrera om markutnyttjandet. l Addis Abeba är det tvärtom. Byggpålar och bränsle värderas högre än andra produkter - alltså lägger man virkesplantagerna närmast staden.

Som svensk skogsman kan det vara nyttigt att begrunda att i dag är det bara 5-7 procent. av allt virke som huggs, som används till papper eller bräder. Resten mer än 90 procent - används till att värma sig med eller koka mat på.

Till ENERGI, alltså …..