Lejonet av Juda

Lejonet av Juda stiger ner

Slutet av 1960-talet och hela 1970-talet var de många revolutionernas och kuppernas tid i Afrika. Ofta följde de samma mönster. Yngre officerare utbildade i utlandet (USA eller Sovjet, mest Sovjet) gjorde en kupp, tog makten, stängde eventuella parlament, bildade ”revolutionära råd" med ”demokrati” i namnet och tog makten.

Etiopien med sin åldrande och kraftlöse kejsare var ett av de länder som genomgick den utvecklingen. Jag passerade landet på väg till Somali just då.

========================================

Tidigt på tisdagsmorgonen damp jag ner på Addis Abebas flygplats, lite spänd på vad som kunde möta mej. Jag kom från Rom. Nyheterna där, om vad som hänt, var lite förvirrande och vaga.

Man visste inte riktigt. Eller som mannen som hjälpte mej med visum sa:

-Jag har inte fått tillbaka passet än och det är lite pinsamt att ringa och fråga, för man vet ju inte om de lever, eller är skjutna.

Att komma genom tullen tog tid, men det var inga besvärligheter. En och annan soldat stod på flygplatsen, men det gör det ju på nästan alla flygplatser.

Så småningom fick jag reda på vad som hade hänt, dvs. det som folk visste. Antagligen vet ni mer hemma, åtminstone om ramen kring händelserna, medan vi känner till de pikanta detaljerna.

För att folk här nere inte ska få veta vad andra länder vet, har man infört en mildare form av censur. Tidningar till Svenska ambassaden, som normalt kommer regelbundet, kom inte de dagar då kuppen kommenterades, men från och med den 27 har de börjat komma igen. Att få igenom ett samtal till Sverige verkar också omöjligt. Antagligen saknas det tolkar som kan övervaka vad man säger.

Vad hände egentligen?

På kvällen den 23:e beslöt kaptensrörelsens råd att gå till aktion. Vad som utlöste beslutet är svårt att säga. Det finns två versioner Enligt den ena skulle det ha uppstått meningsmotsättningar om hur den tredskande befolkningen i Eritrea, nordvästra Etiopien, skulle behandlas - varvid general Aman Andom velat förespråka en mjuk linje, men fått stora delar av militärjuntan emot sig. Han blev ju senare skjuten i sitt hem, som det sägs av en stridsvagnskanon, efter att först ha dödat ett tiotal av sina bödlar.

Enligt den andra versionen ska delar av militärjuntan, med Aman Andom i spetsen, tillsammans med CIA - USA:s spionorganisation - ha planerat en motkupp för att återinsätta de nu fängslade ämbetsmännen och militärerna på sina förutvarande poster. Kuppen upptäcktes dock innan den sattes i verket, generalen sattes i husarrest och militärjuntan, Dergan, beslöt göra sig av med sina motståndare plus sina fångar. Det senare för att förhindra nya kuppförsök. Finns det inga ämbetsmän att återinsätta, så minskar chanserna för en motkupp.

För den senare versionen talar det faktum att en svensk journalist i Addis sett en av de CIA-män som var ledande vid kuppen i Chile, samt att USA direkt efter avrättningarna sa upp all hjälp till Etiopien och omedelbart tog hem sin personal. Likheterna med USA: s kuppförsök i grannlandet Somalia 1970 är också slående

Bara tanken att stormakterna inte skulle försöka lägga sig i vad som sker just nu är orealistisk. På mitt hotell bor nu en hel hord ”officiella” kineser, alla klädda i likadana gråblå kostymuniformer.

Antalet avrättade torde dessutom kraftigt överstiga de sextio som nämns. Siffror på omkring 200 avrättade cirkulerar allmänt.

Avrättningarna är som ett direkt klipp ur historieboken. Närmast då franska revolutionen. De fängslade förs fram till en militärtribunal, som med handuppräckning avgör om den anklagade ska avrättas eller ej. Om majoriteten anser det, så skjuts fången direkt. Folk som bor i närheten av fängelset hörde korta salvor under större delen av kvällen, dock utan att veta vad som pågick.

Nu råder i stort sett dödläge i statsapparaten. De som förut har levt på sina goda kontakter och släktingar i förvaltningen, gör ingenting i hopp om att inte märkas. Att det var delar av en kraftlös och genomkorrumperad statsförvaltning som dog under lördagen, därom kan det knappast råda någon tvekan. Frågan är bara, säger man, hur många av militärjuntans 120 medlemmar som samtidigt strök med samtidigt.

Det säregna i den här historien är hur statskuppen började. Egentligen skulle det inte bli någon statskupp när det började hända saker i våras. Men tydligen var den sittande regeringen så till den milda grad korrupt och oförmögen till handling, att den inte kunde organisera något motstånd.

Det började med att yngre officerare på kompani- och bataljonsnivå - och med god kontakt sina soldater - tog ett litet steg för att komma till rätta med vissa missförhållanden. Till sin förvåning mötte de inte det ringaste motstånd De tog ett steg till och arresterade korrupta tjänstemän. Fortfarande inget motstånd.

Vid det laget hade de börjat inse möjligheterna till en verklig förändring. Man angrep aldrig kejsaren. I stället plockades lager efter lager i den feodala beslutshierarkin bort. Till slut stod Haile Selassie ensam och föll som en mogen frukt i armarna på militärjuntan. Schack matt.

Den senaste tiden har människor som sysslar med landets utveckling börjat se optimistiskt på framtiden. I och med att landets gamla feodalherrar avlägsnats ligger möjligheterna öppna för utveckling både inom jordbruk och andra näringar.

Svenskar, som arbetar härnere, började tro att deras arbete äntligen kan bära frukt. Men nu vet de inte längre. Förutom att de känner avsky för vad som hänt, är de rädda att den förut positiva utvecklingen, ska vändas i en maktkamp inom armén, en maktkamp som då kan förlama all verksamhet. Alla kommer att ligga lågt tills man vet vem som har vunnit.

Det kan ta tid.