Aden vintern -75.

-Egypt kalás! Finished! Out! Egypten är, slut! Ur spelet! Borta!, orden yttrades av en naturaliserad libanes, före detta engelsman på Rock - numera 26te september - Hotell i Aden. Närmare bestämt på sjunde våningen, i baren, med utsikt över den, sedan Suez-kanalens stängning, tomma hamnen. En hamn utan de brittiska krigsfartyg som låg där till 1964 då Jemen blev självständigt.

Det är bara det att "guldkalvarna" = alla handelsfartyg som bunkrade, lastade eller lossade på väg till, eller från, Suezkanalen, också saknas. Men dom kanske kommer tillbaka. Åtminstone om man får tro min bekanting, den libanonnaturaliserade engelsmannen.

-Sadat i Egypten är smart. Israel vann alla striderna och kriget, men Egypten vann på kriget.

-Very smart. Till våren öppnar Suezkanalen, och sen strömmar pengarna in. Mer än den ryska hjälpen gav.

-Om ett nytt krig mellan Israel och Egypten skulle stoppa det? No!

-Inget mer krig. Israel och Egypten kalás, slut. Inga mer ryska vapen till Egypten. Och USA håller Israel i nackskinnet.

-Egypten har garantier. Man gör inte sådana investeringar som att bygga ut kanalen utan garantier. Egypten, kalás.

-USA har köpt ut ryssarna. Egypten är smart, spelar ut ryssarna mot, USA. Använder ryska vapen för att bryta ett politiskt dödläge.

-Använder den, arabiska enigheten och oljan för att skaka om världen. Använder USA:s rädsla för att bli utan olja, för att få pengar till att utveckla landet, muddra upp och bredda kanalen. Startar kriget tillsammans med Syrien. Förlorar militärt men vinner kriget!

-Smart! Mycket smart. Krig mellan Egypten och Israel? No! Kalás, slut!

-Den arabiska enigheten? Ha! Det finns bara en enighet mellan oljeländerna. Money. Money. Så mycket som möjligt. Men inget krig, för det kostar pengar. Dessutom skulle man kanske bli av med oljekällorna. Å då - no money. Tillråga på skulle man kanske bli tvungen att delta i en oljebojkott - å då …….. No money!

-Krig kalás - inget mer krig. Bara hota med krig.

-Syrien? Mycket vapen men ensamma. Och bara fem mil från Israel till Damaskus. Syrien utan Egypten?   Kalás, slut.

-Libanon? Var dom står? Det säger dom inte, för dom är smarta. Dom är dom verkligt smarta. Till och med smartare än Egypten.

-Att Israel kan flyga till Beirut och göra vad de vill. Sant! Det kan dom.

-Att Syrien kan gå in i Libanon för att falla Israel i ryggen. Sant. Att Israel kan gå in i samma område för att hindra Syrien. Sant. Vi kan inte hindra dom. Om dom gör det, så får vi väl finna oss i det.

-Men, Israel och Syrien lägger ner miljarder på vapen. För att skydda sej från krig, säger dom. På sex år har dom haft två krig och förlorat tusentals människoliv.

-Libanon lägger inte ner några miljarder på vapen. Har inga krig, Handlar med både Israel och araber. Öst och Väst. Vi säljer tvål i Aden. Bygger vägar i Somali. Säljer schampo i Israel. Köper bilar från USA och Tyskland. Tjänar pengar! Men förlorar inga människoliv. Dom verkligt smarta, det är libaneserna.

Sa en engelsk libanes. Hans bekant från Bombay nickade instämmande. I hamnen hördes en siren från ett av de fartyg som i alla fall anlöper Aden, innan Suez-kanalen öppnat.

Långsamt har båten gått runt den gamla vulkanklippan på vilken Aden är byggt – finaste stadsdelen heter Crater - och anlöpt hamnen som också den är en bildning av vulkanen. Det enda som bryter hundratals mil av långgrund sandstrand runt den arabiska halvön.

Över fartyget ser man ljusen från bebyggelsen på andra sidan hamnen. Ljuspunkterna simmar i vågorna av varm luft som stiger upp från alldeles för varma gator. Det är sent på natten och 27 grader varmt i Aden, där ryssar och östyskar härskar oinskränkt.

© Torgny Bergström

Något år senare …

…satt jag under en repövning och diskuterade den alltid brännande situationen i mellanöstern med en militär och berättade om ovanstående möte. Hur libaneserna hade allt det bästa, utan att lägga ut milliarder (som Israel, Egypten och Sverige gjorde) på en krigsmakt. Han sa då:

-Varje land har sin armé. Sin egen, eller någon annans!

Han fick tyvärr rätt. Libanon har i omgångar haft:

·        En PLO-armé

·        En Israelarmé

·        En falangistarmé

·        En syrisk armé

·        Guds armé – Hizbollah

Förutom ett oräkneligt antal beväpnade grupper, ständigt i luven på någon.

Landet har blivit förött och skövlat. Pengar, banker, entreprenörer och det ”vackra folket” har flytt.

Men de har kommit tillbaka på de sista åren. Ironiskt nog pga. den stabilitet som en syrisk armékår skapat. Det är dyrt att köpa sig ”beskydd”. Oavsett om det är från en stormakt, en grannstat, en politisk rörelse, guds arme eller Hells Angels. Man måste alltid betala med något, pengar, olja, politiskt stöd eller sin frihet.

Tittar man idag - 2006 – i backspegeln, kan man säga att den libaniserade britten hade både rätt och fel. Libanon betalade ett högt pris för att inte ha skyddat ”sitt hus” och förlorade det mesta. Säkerhet, pengar och inte minst – människoliv.

Finns det en vinnare är det Egypten. Inga krig. Pengar från kanalen. Stabilitet – till priset av övervakning och repression – men i alla fall lugnt för att vara mellanöstern. En bra utveckling jämfört med andra länder i regionen. Bara Jordanien – ständigt balanserande på slak lina – kan tävla med Egypten.

Visserligen tycker övriga arabländer att Egypten inte är ”bra araber”. Men eftersom alla andra arabländer tycker att inga andra araber är ”bra araber” så kan väl Egypten stå ut med det.

Osäkerheten idag – i Egypten och övriga islamvärlden är hur motsättningen mellan religion – radikal islamism såväl som ”normal” islamism - och stater kommer att utvecklas.