Tomten, the final story.

-Jaha, sa von Tratt.

-Jaha, sa Tomten.

-Hur står det till? frågade Tratt.

-Tackar som frågar, sa Tomten. Stressigt! Sen jag flyttade till stan, Stockholm alltså, har det inte varit många lugna stunder. Speciellt inte före jul.

-Varför flyttade du, då? sa Tratt.

-Inga jobb längre på landsbygden, sa Tomten.

Strukturrationaliseringen, förstår du. Det blir ensamt till och med för en tomte på landsbygden, när sommargästerna far hem.

Fast jag brukar pendla hem till brorsan över helgerna och under sommaren. Dom har gjort semesterby av gårn där vi bodde. Men ett jädra åkande blir det. Man har blivit mer hjultomte än jultomte.

Är man tomte så gäller det att vara där människorna är. Flyttar dom till stan, så flyttar man med. Åker dom till vischan på semester, åker man med. Åker dom till nån semesterby under helgen, åker man också med.

En kompis till mej jobbar som hustomte i ett höghus i Brandbergen. Jäkla jobb!

-Femhundrafyrtio familjer att se till. Vilket jobb. Han har tappat allt håret på kuppen. Skägget håller han också på att tappa.

-Tänk dej! Femhundrafyrtio familjer att hålla reda på. Ettusenåttio adventsljus att kolla om de är släckta andra advent. Ettusensexhundratjugo ljus den tredje advent. För att inte tala om den fjärde advent. Tvåtusenetthundrasextio!

Ettusenfyrahundrasjuttiotvå cyklar att hålla reda på. Niohundratrettiofyra ungar att gå och mysa över varje kväll.

Myser han sex sekunder över varje unge, så tar det en och en halv timme. Å då är gångtiden inte inräknad.

I våras snubblade han över en slarvigt utslängd nallebjörn och bröt benet, när han jagade ut ur en barnkammare. Fem veckor på Karolinska.

Det var knappt att han kom ut därifrån, för när dom frågade efter personnumret kunde han inte svara. När dom då istället frågade hur gammal han var, sa han niohundratrettioåtta år. Då ville dom skicka honom till nåt dom kallade ”anpassat boende”.

Inte för att dom trodde att han var niohundratrettioåtta år, dom trodde han var senil. Så han firade sej ut med ett par lakan, sent en natt, när benet läkt ihop.

Nänä, ska det fortsätta så här, blir det inte många tomtar kvar om några år.

-Så synd, sa von Tratt, min fru som behöver en ny päls nästa jul.

T von Tratt Profitör

© Torgny Bergström