Under förra seklet, när Sverige var på väg att socialiseras, tyckte facken (och massaindustrin) att det borde finnas en lag, som tvingade skogsägare att avverka. Vare sig de ville eller inte. Man kunde ju förställa sig hur det skulle ha gått om lagen blivit verklighet.

Virkesutsyningskommissionen.

Pang, skvasch.

Tvångs-avverknings-utsynings-ledare Lars Jonsson kastade sig ner bakom en sten, översköljd av blå timmerfärg och med den genomskjutna stämplingssprutan i handen.

Djäklar, där gick det kläder för femtonhundra spänn muttrade han, samtidigt som han fingrade på radion för att tillkalla förstärkning.

Pang, sa det igen. En skur av barkflagor och träflisor sprutade över Jonsson och la sej, som en garnering i den blå färgen.

-Förbaskade klantskallar, fräste tvångs-avverknings-utsynings-ledare Jonsson. Hade dom inte lovat att det inte var nån risk Men dom har alltid fel, nästan.

Någon sköt på tvångs-avverknings-utsynings-ledare Jonsson (lönegrad Fg 12:2).

Varför??

Riksdagen hade i början på 80-talet drivit igenom igenom en lag om tvångsavverkning hos privata skogsägare. För att öka sysselsättningen hos industrin.

Istället fick man en massa oförutsedda problem.

Första året stod skogsindustrin praktiskt taget stilla i brist på virke Fast det borde ha varit tvärtom. Åtminstone enligt enligt avverkningslagsförespråkarna. Samtliga privatskogsägare, sånär som på några få, inställde sina avverkningar. Som protest!

Man tog i med hårdhandskarna. Man tillsatte femhundra tvångs-avverknings-utsynings-ledare (tavut-ledare) vilka skulle märka ut det som skulle fällas av efterföljande maskintroppar.

Det var bara det, att när tavut-ledarna började tvångsutsyna, så tog skogsägarna ner älgstudsarna från väggen.

Fem tavut-ledare och trettiotre skogsägare dödades första året.

Alla vapenlicenser återkallades, älgstudsare och hagelgevär samlades in. På fem år växte älgstammen till två miljoner djur. Älgolyckorna ökade. Villaområden ödelades av de utsvultna älgar, som om vintern inte kunde få sin föda i skogen.

Statligt anställda jägare kunde inte skjuta mer än en bråkdel av vad som behövdes.

I ett sista desperat försök hade man satt in militären med kulsprutor och granater. Inte ens det hade hjälpt.

Året efter började älgsjukan bland de utmärglade älgarna. På kort hade viruset, för det var ett sådant, dödat de flesta av de två miljoner älgarna. Bara några tusen överlevde.

Sveriges ekonomi kom i total obalans, då skogsindustrin inte kunde gå för mer än 30%:s kapacitet Bolags- och statsskogar skövlades på virke i ett desperat försök att hindra avskedanden vid industrin.

Under tiden byggde man för enorma summor upp en avverkningsorganisation. De gamla entreprenörerna vägrade nämligen att tvångsavverka hos folk som i många fall var grannar och vänner.

Nu - efter tio år - börjar det att fungera någotsånär - man är ju i alla fall uppe i 50% av den gamla avverkningen.

Trots detta - och en allt hårdare kontroll av folk som misstänktes för vapeninnehav - var Jonssons jobb något man gjorde med fara för livet

Förstärkningen var i alla fall på väg och då ...

Rapporterade:

och Lundström

på reportage i framtiden

© Torgny Bergström